Red Blue Old Shoes

Fredagkväll på bussen. Fjortisar sitter och pratar bara lite för högt om "ah asså hon ba spydde ner hela duschen, jag menar hur fan kan hon ta duschen?! Man spyr liksom i fönstret!" Fröken Birnbo och jag kommer självklart in på lika underhållande samtalsämnen pga detta (visste ni att man kan ha diarré o spy samtidigt? Jag har aldrig tänkt att livet kunde vara så drygt mot en.) Iallafall; under denna bussresan kände jag hur mina rynkor och grå hårstrån blev fler och fler. DET VAR JU EN HEL EVIGHET SEN VI VA FÖRSTA GENERATIONENS FJORTISAR! och blir dom inte värre för var år?! jag svär att vi var uthärdliga, i jämförelse.

Rynkorna stannade bara någon timme, kvällen spenderades nämligen på morfars med sällskapsspel och te-drickande. Klockan slog 22, och plötsligt var vi inte gamla nog för att spela kalaha. Gubbaran som tog vår plats i soffan när vi reste oss mumlade frågandes sen när har Morfars barnkalas om kvällarna.

jag har kanske några år kvar att leva livet ändå.