READ ME
Jag behöver skriva.
Jag behöver få ut allt, men jag suger.
Och vet ni varför? Jag är så jävla rädd att bli som ungefär ALLA bloggar: smink, shoppingtips, dagens outfit, mer eller mindre försök att bli nya Blondin Bella. KOM IGEN! Det finns tillräckligt. Lever man inte med pappas plastkort i kalifornien så kanske man inte ska spendera åtskilliga timmar framför datorn i försök att framstå som detta.
Jag vill inte vara likadan.
Jag är nog likadan.
Inte att allt i mitt blonda huvud kretsar kring utseende och pengar. Men jag tar mig själv på alldeles för stort allvar lite väl ofta. Jag tror att jag pratar bättre engelska än läraren och hoppar av kursen pga underkyld aggression. Jag tror att jag kommer rädda världen med pantburkar. Jag tror att jag kan göra precis vad jag vill. Men har man varit delegat för de mänskliga rättigheterna i Botswana på PAMUN på Unesco paris så har man nog rätt att besserwissra (och böja tyska ord till oigenkännelighet).
Så nu när ni har fått varningen känner jag mig fri att skriva precis vad jag vill, och lämna hämningarna i garderoben tillsammans med mina nyinköpta superchicka waistboots (värsta fyndet lixsomm) . Ha!
Jag älskar December. För varje dag blir allt bara bättre. Och iår väntar det bästa av allt efter julafton i år.
