Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj
Dan före dan före dopparedan;
En mycket spännande dag, då jag för första gången sedan jullovets början spenderat majoriteten av dygnets ljusa timmar utanför min kära säng. Man kan ju inte bara ge upp för en fesig liten feber förkylning som bestämt sig för att göra mina få jullovsdagar i sverige riktiga pain in de azzz!
Men, julklappar måste ju till för julstämningens skull, så Linnéa x2-Betti-Cissi-familjen pallrade sig in till stan. Julklappar blev det inte mkt av, däremot lyckades vi med något stort. Kqvists födelsedagspresent blev inhandlad, att hon fyllde år den 15 september är ju en detalj som bara får la big surprise att smaka äännu goare. Och varför vi tog oss i kragen?
Hade ju känts lite fel att uppvakta henne efter Birnbo, som blir myndig IMORGON. Oj oj oj oj oj oj. Vi är nog många som är oroliga över hur detta skall gå. Lyckligtvis är hon än så länge långt från cigaretter, körkort, folköl och andra farligheter.
Jag å hela världens vägnar önskar dig lycka till med ditt vuxna liv (tyvärr måste sägas att detta kommer sluta i din död). Men jag är dig trogen tills dess.
Midnatt råder
01.39 Klockan är lååångt över läggdax nu.
Hela dagen har jag längtat efter en säng och knark. Och när jag tillslut får i mig mammas extra starka panodil och borde vila min klena migränhjärna blir jag givetvis PIGG. För första gången sedan lucior, frankrikebesök, och allmän höststress sitter jag alltså här en måndagnatt, totalt nerdrogad av aspirin och mer eller mindre headbangar till allt från Conor Obest till Beatles. Ja, headbangar man till dessa är det ett starkt tecken på att man är way out iväg i regnbågslandet.
PARFAIT : ca veut dire pepparkaksdeg, jullov, min 7 månader långa Franska romans, och musik, som denna.
Glad I didn't die before I met you
But now I don't care
I could go anywhere with you
And I'd probably be happy.
Blir man inte hög på Pepparkakor blir man inte hög av nått.
Trouvé Samedi matin, sur les textos envoyés de Linnéa Birnbo,
Keep your coins, I want change
FY fan.
Jag visste inte att en film kunde röra mig mer än Flyga Drake. Men FY vad jag mådde dåligt efter den lektionen. Och det var ren skam. Jag skäms för vad dessa idiotiska människor har gjort, och att hudfärgen gör dem till en grupp som jag är del av. För hade jag varit där, hade jag blivit evakuerade därifrån. Som alla andra vita blev, medan de svarta mördades.
Ge mig Love Actually, och ge mig folk som inte bara snackar utan GÖR NÅGOT.
READ ME
Jag behöver skriva.
Jag behöver få ut allt, men jag suger.
Och vet ni varför? Jag är så jävla rädd att bli som ungefär ALLA bloggar: smink, shoppingtips, dagens outfit, mer eller mindre försök att bli nya Blondin Bella. KOM IGEN! Det finns tillräckligt. Lever man inte med pappas plastkort i kalifornien så kanske man inte ska spendera åtskilliga timmar framför datorn i försök att framstå som detta.
Jag vill inte vara likadan.
Jag är nog likadan.
Inte att allt i mitt blonda huvud kretsar kring utseende och pengar. Men jag tar mig själv på alldeles för stort allvar lite väl ofta. Jag tror att jag pratar bättre engelska än läraren och hoppar av kursen pga underkyld aggression. Jag tror att jag kommer rädda världen med pantburkar. Jag tror att jag kan göra precis vad jag vill. Men har man varit delegat för de mänskliga rättigheterna i Botswana på PAMUN på Unesco paris så har man nog rätt att besserwissra (och böja tyska ord till oigenkännelighet).
Så nu när ni har fått varningen känner jag mig fri att skriva precis vad jag vill, och lämna hämningarna i garderoben tillsammans med mina nyinköpta superchicka waistboots (värsta fyndet lixsomm) . Ha!
Jag älskar December. För varje dag blir allt bara bättre. Och iår väntar det bästa av allt efter julafton i år.
