HAPPY TAPE * february nineteen


som en rågbulle med ost, ungefär.






c'est pour la petite bourgeoise qui boit du champagne



det är sjukdom, sjukdom, es06ds slutproduktion (fantaaaaaastica :) , tampongladdade Betti & Viktor KÄRLEKSBRUR GER DIG ETT PIRRIGT RUS - dansdansdrömmarkonst . och framför allt hur man skrämmer bort kunderna på Max under familjehelgen.  Mohaha. Mindre spring i mina ben, mindre pengar till storchefen i Lappland. Undskyld herr!


Fredagkväll på bussen. Fjortisar sitter och pratar bara lite för högt om "ah asså hon ba spydde ner hela duschen, jag menar hur fan kan hon ta duschen?! Man spyr liksom i fönstret!" Fröken Birnbo och jag kommer självklart in på lika underhållande samtalsämnen pga detta (visste ni att man kan ha diarré o spy samtidigt? Jag har aldrig tänkt att livet kunde vara så drygt mot en.) Iallafall; under denna bussresan kände jag hur mina rynkor och grå hårstrån blev fler och fler. DET VAR JU EN HEL EVIGHET SEN VI VA FÖRSTA GENERATIONENS FJORTISAR! och blir dom inte värre för var år?! jag svär att vi var uthärdliga, i jämförelse.

Rynkorna stannade bara någon timme, kvällen spenderades nämligen på morfars med sällskapsspel och te-drickande. Klockan slog 22, och plötsligt var vi inte gamla nog för att spela kalaha. Gubbaran som tog vår plats i soffan när vi reste oss mumlade frågandes sen när har Morfars barnkalas om kvällarna.

jag har kanske några år kvar att leva livet ändå.

stäng av ljudet, videon är underbar


I dream a lot, I do more painting when I'm not painting.

l


 It's in the subconscious
- Diego Rivera

je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part


 

mais surtout, je voudrais t'attendre
car je voudrais que tu viennes,´
maintenant et
 TOUT DE SUITE



EH OUAAIIIS!

Luften smakar som en jordgubbspaj en solig dag i maj

Dan före dan före dopparedan;

En mycket spännande dag, då jag för första gången sedan jullovets början spenderat majoriteten av dygnets ljusa timmar utanför min kära säng. Man kan ju inte bara ge upp för en fesig liten feber förkylning som bestämt sig för att göra mina få jullovsdagar i sverige riktiga pain in de azzz!




Men, julklappar måste ju till för julstämningens skull, så Linnéa x2-Betti-Cissi-familjen pallrade sig in till stan. Julklappar blev det inte mkt av, däremot lyckades vi med något stort. Kqvists födelsedagspresent blev inhandlad, att hon fyllde år den 15 september är ju en detalj som bara får la big surprise att smaka äännu goare. Och varför vi tog oss i kragen?
Hade ju känts lite fel att uppvakta henne efter Birnbo, som blir myndig IMORGON. Oj oj oj oj oj oj. Vi är nog många som är oroliga över hur detta skall gå. Lyckligtvis är hon än så länge långt från cigaretter, körkort, folköl och andra farligheter.
Jag å hela världens vägnar önskar dig lycka till med ditt vuxna liv (tyvärr måste sägas att detta kommer sluta i din död). Men jag är dig trogen tills dess.






Midnatt råder

01.39 Klockan är lååångt över läggdax nu.

Hela dagen har jag längtat efter en säng och knark. Och när jag tillslut får i mig mammas extra starka panodil och borde vila min klena migränhjärna blir jag givetvis PIGG. För första gången sedan lucior, frankrikebesök, och allmän höststress sitter jag alltså här en måndagnatt, totalt nerdrogad av aspirin och mer eller mindre headbangar till allt från Conor Obest till Beatles. Ja, headbangar man till dessa är det ett starkt tecken på att man är way out iväg i regnbågslandet.

PARFAIT : ca veut dire pepparkaksdeg, jullov, min 7 månader långa Franska romans, och musik, som denna.




This is the first day of my life,
Glad I didn't die before I met you
But now I don't care
 I could go anywhere with you
And I'd probably be happy.


Blir man inte hög på Pepparkakor blir man inte hög av nått.

"Même si tu es un ange, tu seras un diable. Et moi, je serai un lapin en costume violet en latex, avec une pomme dans la bouche. "

Trouvé Samedi matin, sur les textos envoyés de Linnéa Birnbo,

Keep your coins, I want change

Historielektion igår: Hotel Rwanda.
FY fan.

Jag visste inte att en film kunde röra mig mer än Flyga Drake. Men FY vad jag mådde dåligt efter den lektionen. Och det var ren skam. Jag skäms för vad dessa idiotiska människor har gjort, och att hudfärgen gör dem till en grupp som jag är del av. För hade jag varit där, hade jag blivit evakuerade därifrån. Som alla andra vita blev, medan de svarta mördades.



Ge mig Love Actually, och ge mig folk som inte bara snackar utan GÖR NÅGOT.
Make glögg och pepparkakor, not war! PUSS

READ ME

Jag behöver skriva.
Jag behöver få ut allt, men jag suger.

Och vet ni varför? Jag är så jävla rädd att bli som ungefär ALLA bloggar: smink, shoppingtips, dagens outfit, mer eller mindre försök att bli nya Blondin Bella. KOM IGEN! Det finns tillräckligt. Lever man inte med pappas plastkort i kalifornien så kanske man inte ska spendera åtskilliga timmar framför datorn i försök att framstå som detta.

Jag vill inte vara likadan.
Jag är nog likadan.

Inte att allt i mitt blonda huvud kretsar kring utseende och pengar. Men jag tar mig själv på alldeles för stort allvar lite väl ofta. Jag tror att jag pratar bättre engelska än läraren och hoppar av kursen pga underkyld aggression. Jag tror att jag kommer rädda världen med pantburkar. Jag tror att jag kan göra precis vad jag vill. Men har man varit delegat för de mänskliga rättigheterna i Botswana på PAMUN på Unesco paris så har man nog rätt att besserwissra (och böja tyska ord till oigenkännelighet).

Så nu när ni har fått varningen känner jag mig fri att skriva precis vad jag vill, och lämna hämningarna i garderoben tillsammans med mina nyinköpta superchicka waistboots (värsta fyndet lixsomm) . Ha!

Jag älskar December. För varje dag blir allt bara bättre. Och iår väntar det bästa av allt efter julafton i år.


20.57

Hah! Trodde ni att jag hade glömt bort er, mina kära mer eller mindre oexisterande läsare? Njet njet, jag lyckades dock glömma bort vilken e-mail adress och lösenord till bloggen, vilket jag tycker att jag förtjänar en himla massa beröm för. Jag saknar Frankrike, comme d'habitude, men jag älskar varje gång jag inser att ifall jag lägger en tiondel av vad jag la på läxorna på franska (de gånger då min fasa för lärarna fick mig att skriva några rader), här på mina läxor på SVENSKA (tack och lov för detta lätta och begripliga språk) så går det faktiskt... ganska bra! 
Min fritid har alltså varit sånna tiondelars plugg gångat med alla sjuttioåtta hemtentor vi fått. Och sen Lucia. Och sen Max. Och sen var den tiden förbrukad. Höstlovet var underbart, och likaså kommer jullovet att bli. Och, kanske, någon gång innan dess får jag tid, ork, och motivation att skriva något djupare än såhär, för nu skriker tv:n och desperate housewives på mig.................. PussCiao


på väg till paris.




jag är inte egocentrisk - je suis amoureuse de charlotte frattini , that's it

och med höst-teet är redan slut.

Efter en vecka av höst har man nog smakat på allt.
Trötthet, raggsockar, te och en stor tjock lovikamönstrad tröja.

För det är bara en enda lång väntan på jullovet, från den dagen man börjar gömma ansiktet i en fethalsduk för att förhindra en förvandling till en smurf. En väntan fullt av allt som tvingar mig att stanna, och inte ta den där sista minuten biljetten till barcelona eller paris. Eller tanzania och pakistan. Jag har nog aldrig känt mig så rastlös, men samtidigt aldrig heller så uppbokad och utled på så mycket. Det är som om glöden stannade kvar i sommarlovet, och nu bara rullar allting.

Skola, jobba, Lucia, plugga, tänka, sova, dö. That's life.
 

tête de livre

After three bottles of classy champagne, the big question is:

how does muslim men put up their seven wives on facebook, when you are only allowed to have one?
how does this muslim man chose his appearing wife? is it the hottest one, the best in bed, the newest one or just the one with the name that starts with an A?

how does even a specific Cecilia Hansson do, when she happens to be co-living, and also engaged, with some Jenny Pettus, while she is married to the monsieur Xavier Rosé of la France, do to put up all this on facebook?

Please, dear addicts. Reply to me, because this is a question of existance.
Of correctness, and honesty to the people.





well at least I'm not the worst addict au monde. GO ME!

little bit too rörigt pour comprendre mig själv

Så som jag skriver, är precis så som jag tänker och pratar. Men jag tänker nog för mycket, skriver för litet.
                       Och på torsdag har det redan gått två hela månadersen jag lämnade mitt kära Frankrike, min hippiexistens och Någon som jag tycker lite för mycket om, för Sverige; och det ska firas på enda rätta sättet: att åka tillbaka, såklart! Det är i och försig inte bara av saknad som jag åker, utan hälften av längtan att komma bort. 
                       Jag vet inte hur många gånger folk har frågat mig, var det inte svårt att åka iväg för ett helt år sådär? Men det helt ärliga svaret är faktiskt att nej, det var tusen gånger svårare att komma hem igen. Hemma utan slutdatum, tillbaka där den enda förändringen jag ser är en längre lillebror och en ny moppe i garaget. Där någon tryckte på pausknappen den 31 Augusti 2007, och inte riktigt vill trycka på play igen. Folk sitter instängda i sig själva, och trivs bäst i tryggheten med att stanna så. 

Där de enda åskiter som kommer ur dig är dem du redan har hört.
Dom som redan har blivit testade, godkända och hållbara.

Jag vill inte säga att Frankrike är himmelriket, jag vill inte säga att jag hade velat stanna där på obestämd tid.
Men jag hade mått bättre om jag hade fått känna mig sådär mindre instängd ett tag.

Je suis amoureuse



, och det är inte bara filmen jag syftar på. 

Släpa mig hem

Aujourd'hui:
On est allé pour fair du Super-Minigolf at Punch. Imagine une Charlotta, one handicaped 25 year old man in a black t-shirt, and a super golfshot by my lovely C. Well, the ball hits the wheelchaired man, gets into his wheelchair, which makes the small innocent shot end up in a pinballgame where the wheelchair is the playground. As if it wasn't enough, where Charlotte followed by this lovely smiling wheelchair til we left the building, but I'm still laughing.

And after another gymadventure with Fjänny (we waited waited waited complained complained WHY the yoga class was starting too late. 15 minutes later we realise we didnt wait outside the right door. Great. ), on my bikingway home, I pass two Jesus-Christian-Churchie-mormon guys (the englishspeakin guys in suit and backpack who says hi to EVERYBODY). Just infront of them, there's a black cat crossing the street. Oh great, I don't want bad luck for the rest of my life. So at the very moment they HEY HEY-me, I turn my head and make a big fat splash-spit behind my shoulder. 


No bad luck for me, and I'm no longer welcome in mormons-sect anymore. TOO BAD!
Och i natt i natt i natt är det duuu är det jaaaag.
Eller inte. Men koncert är det, på B&B med kusin på scen: Vapnet spelar! KOM!


We're the Ones Who Draw a Picture, and Proclaims That it's Art





il n'y a aucune drogue au monde qu'on puisse comparer avec le fait de jouer de la musique - Pete Doherty

and thinkin about his drug record, he should know pretty well what he's talking about.

En natt med Håkan Bråkan Kråkan


Konversation med kusin kusin Simon, gitarrist i Håkans band efter konserten.
Är han verkligen så skön på riktigt, Håkan?
Näee tvärtom! Asså han är så SJUUKT dryg, riktig diva faktiskt.
VA?????
Näe, skoja bara.
Men herregud, ge mig inte hjärtatack så där spontant!!
Fast i och för sig, ja, min bild av goa håkan har ju helt förstörts sen jag gick med i hans band.
VAAAAAAAAAAAAAAAAAA?
Jag skojar ju bara.
Oh... tur....




 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0